Mer än en vecka har gått nu, sedan min fina pappa dog...
Dagar av sorg och saknad, men också dagar av kärlek, omsorg, frid och närhet.
Tack alla ni som brytt er om, visat er omtanke, stöttat, kramat och bara funnits där,
så oerhört värdefulla ni är!

Jag har inte gett upp hoppet om livet, det finns där någonstans
och sakta men säkert börjar jag återvända.
Mina barn är min stora lycka i livet, och de lyser upp mina dagar, starkare än solen.
Elias pratar med himlen ibland, och ropar på morfar.
Han säger att om morfar är uppe i himlen är hans röst också där,
och om rösten är där kan ju himlen prata...
En sådan vacker tanke....och så självklar.
Simon funderar mest kring hur morfar dog och varför..
Vi pratar mycket. Han är så klok.
Jag är så tacksam för mina barn, och min underbare man som varit ett stort stöd i detta svåra ofattbara och orättvisa. Han finns där med mig i min sorg...trygg, varm och kärleksfull.
Han vet precis...

Min pappa var den finaste pappa man kunde önska, en pappa att vara stolt över, att beundra att älska och att lyssna på. Så klok och generös och så rättvis...
En pappa med oändlig kärlek och omtanke.
Han fanns alltid där.
Förra tisdagen var jag och Ida till pappas klassrum på Västra.
Det var så rörande och fint att se alla teckningar och brev barnen skrivit till honom, helande på något vis.
Då förstod jag hur mycket han betytt för sina barn i skolan,
och hur viktiga de varit för honom. Så mycket han gav dem..och så mycket han fick tillbaks.
Hg äger!
Du är kung Hg!

Tack pappa för allt du gett oss, du är för alltid vår hövding!

Sorg och saknad....

orkar inte skriva just nu.
Klicka på länken nedan för att se ett fint bildspel som en god vän till Pappa och Lena komponerat.

http://picasaweb.google.se/tommy.h.johansson/TillMinneAvHG?authkey=iZx49imXoYU#

Fina, vackra, kloka älskade pappa..

Det finns inte ord....JAG SAKNAR DIG SÅ.

Long time no seen!

Efter en välbehövlig(?)paus i bloggandet har nu skrivarlusten och inspirationen återfunnit sig.
Eller..., jag kan i alla fall förnimma en känsla av ett visst behov att förmedla mig offentligt igen;-)

Jag känner mig nöjd och väldigt tillfreds med livet just nu.
Allt liksom bara flyter på, med några mindre avbrott i flytet emellanåt vilket ju är precis som det ska vara i en vanlig normal familj som vår, antar jag;-)
Varje dag har något nytt, mer eller mindre oväntat, att erbjuda.
Vi har köpt en ny tvättmaskin (jag vet inte om jag ska kategorisera detta som mer eller mindre oväntat)
Efter år av flitigt skruvande i den gamla tvingades vi inse att den helt enkelt var slut, finito, kaputt!
Ingen rolig investering men, som vår lille solstråle Elias sa när ha fick se den nya;
-vad fin den är och vad tyst den låter mamma!
och så blir kläderna rena också...
Inget ont som inte bär något gott med sig;-)

Jag har slutat att snusa, eller gjort ett uppehåll i nikotinmissbruket som jag säger, för att inte bli alltför nedslagen om jag råkar trilla dit igen. So far so good!
Detta innebär att jag har ett angenämnt problem;
Vad gör jag med alla pengar jag sparar in?! (inte mindre än 111kr i veckan!)
Skulle kunna bli ett fint tillskott till vår semesterkassa kanske?
Det vill säga OM vi nu lyckas ta oss iväg någonstans innan pengarna ruttnat och presentkorten vi fick hos SN-resor passerat "bäst före-datum"...
Det ser mörkt ut på resfronten för vår del just nu. Hålen att fylla är många.
Volvon är trasig, pojkarnas rum behöver fixas till, köket ska tapetseras, och så har vi förstås vårt mega-projekt som ska färdigställas (projekt utbyggnad, ni vet?!) för att bara nämna en bråkdel.
Så, vi får se vad som blir, och vad som än blir, blir det säkert bra;-)

Simon är inne i en "bra period" i livet just nu. Klok, förståndig och oerhört kreativ.
Vissa morgnar har han fixat frukost när jag kliver upp, mysigt och ganska rörigt...
Det tar ett tag att städa upp efteråt, men det är helt klart värt det.
Mitt hjärta bokstavligen smälter när jag ser hans glädje och förnöjsamhet över vad han åstadkommit! Min underbara storpojke!
Efter veckor av mest bara bråk och gräl mellan bröderna-brothers verkar det nu som att pojkarna har landat och "hittat" varandra igen. Ibland ryker de ihop rejält förstås, men jag antar att det är så det är....Syskonkärlek kallas det visst?!
Elias är väldigt retig nu och testar gränser mest hela tiden, jobbigt men jag vet ju att det är övergående. Han är också inne i en tänkar-fas med massor av funderingar och underbara kommentarer. Hans fantasi och påhittighet är enorm!
Vad månde det blifva av den lille killen?!

Ooops, nu är det sent, nästan midnatt.
Dags att sova!
Tack för att just du tog dig tid att läsa mitt inlägg, vi hörs igen!

Ra tree sa was!