24 timmar på ett dygn är på tok för lite...

Det har blivit lite si och så med mitt bloggande den sista tiden. Kvällarna räcker liksom inte riktigt till just nu..Livet snurrar på och det händer saker hela tiden. Förra helgen var vi i Saskam och njöt av den friska höstluften, fiskade, klättrade i träd, paddlade kanot, spelade kort och eldade...HÄRLIGT!!

Lägger upp några bilder från våra mysiga höstdagar i Saskam och sedan masar jag mig till sängen.

Hyvää yötä!

Om du alltid säger "vi får se".....

händer det aldrig någonsin någonting.
Källa: Nalle Puh

- När du mamma säger "vi får se" när jag frågar om något som jag vill göra, eller om vi kan spela något spel, eller om jag får fara till någon kompis då vet jag att det blir inget, sa Simon till mig här om veckan.
Snacka om att träffa mitt i prick, för just så är det oftast.
Jag använder mig av "vi får se" när jag inte vill, har tid eller orkar förklara och diskutera ett "nej" , vilket min kloke son (vis av erfarenhet) förstått.
Från och med idag ska jag vara rak och tydlig och säga "nej inte just nu" istället...så blir jag en mycket bättre mamma eller hur?!:-)

Måndag

Helgen har passerat, som vanligt med rasande fart.
I fredags bjöd vi in oss själva på fredagsmys hos morfar & Lena och vi hade verkligen mysigt, med tacomiddag, levande ljus en trollande morfar och så Silverfang.
När vi skulle cykla hem på kvällen var det både mörkt och kallt, Elias öppnade ytterdörren, stängde den lika snabbt igen och utbrast;
-Det är ju kolamörkt ute mamma, titta själv får du se, du måste bära mig hem för jag vågar inte åka själv i cykelkärran!
Nog var det kolamörkt alltid, men som tur var erbjöd sig Simon att sitta med sin lillebror i kärran och då gick det bra. När vi kom hem och pojkarna lagt sig i sina sängar sa Simon att det här fredagsmyset var det bästa vi någonsin haft....


På lördag morgon tog vi med oss kusin Theodor och åkte till Koikul.
När vi är i stugan blir det inte många timmar inomhus, och pojkarna uppskattar verkligen att vara där. Tyvärr fick vi inte vara med och hämta någon älg denna gång eftersom jaktlyckan varit allt annat än god. Vi hade i alla fall en härlig dag i höstens tecken med lövkrattning, potatisplock och en sista skörd av jordgubbar. Tomas gjorde spjut och ärtrör till pojkarna som de sysselsatte sig med hela förmiddagen. När det blev kväll bäddade vi med madrasser på golvet och spelade vändtia tills klockan var nästan halv elva. Mysigt!
Det var inte riktigt lika mysigt morgonen därpå...
Kl 5.30 var det revelj, pojkarna vaknade en efter en och en kvart senare var det fullt pådrag i stugan! Simon tappade sin 5:e tand och de kreativa små liven hittade på en jätterolig lek; Zombie. En lek där en springer runt med armarna rakt ut och skriker, och försöker fånga de andra som också skriker..
Ingen lugn och skön morgon direkt, men pojkarna hade verkligen riktigt, riktigt roligt...


Nu börjar det bli sent och jag ska krypa ner under täcket för att få mina 8 timmars skönhetssömn;-) Imorgon väntar en ny dag med nya äventyr.....

Kram, kram!

Talvatisloppet

Igår var det springtävling vid Talvatis. Ett mycket bra initiativ av Jokkmokks Styrkelyftsklubb, som arrangerat det hela.
Omkring 40 barn stod vi startlinjen, förväntansfulla och taggade till tänderna.
På given signal sprang 40 barn iväg, gruset bokstavligen sprutade när startade. Jag hade mina farhågor kring hur Simon skulle reagera på att inte vinna (det var ju så många större barn med och tävlade också). Han är i allra högsta grad en "vinnarskalle", och har svårt att ta en förlust. Jag oroade mig helt i onödan. Både Simon och Elias sprang i mål med stora leenden på sina läppar, påhejade av mig, Morfar, Lena och de andra i publiken.
Simon berättar om loppet;
-Jag höll mig bakom Oskar hela tiden, och när vi närmade oss mål skulle jag lägga in turbon och kuta om...men den funkade inte riktigt...
Elias säger om sin insats;
-Jag sprang och sprang och jag blev lite trött, Nilsa sprang bakom mig och jag väntade på honom, sen gasade jag på före. Det var kul!

Både jag och pojkarna hade jätteroligt och jag hoppas att detta inte var sista gången något liknande arrangerades!
Stort tack till JSLK!!

Viviana och Edinsons bröllop

Jag och pojkarna har varit på bröllop i helgen. En trevlig tillställning, men inte alls så sydafrikansk som jag föreställt mig.

Ni undrar kanske vad jag väntat mig?! Lite mer puls...musik, dans, sång..fart och fläkt.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig egentligen...

Hur som hellst; de var ett mycket vackert ungt brudpar och vi bjöds på god mat och en fantastisk bröllopstårta.

Dagens inlägg blir inte längre än så här, så jag tackar för mig och önskar er en riktigt god natt!

Kram!

Välkommen fredag!

Jepp, så var det fredag och sista dagen på den här arbetsveckan.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen;
veckorna rusar iväg! Svisch, swoosch och vips var det helg igen.

Idag är en sån där otroligt vacker höstdag,
solen skiner och himlen är blå.
Imorse sprang Elias ut barfota i bara kallingar och t-shirt för att titta på isen som bildats på deras minipool under natten, han tyckte nog att det kändes lite kallt för han sprang snabbt in för att ta på sig mer kläder....
Ett par skor på fötterna och sedan sprang han ut igen..

Nu har jag äntligen tagit mig tid till att fota "projekt altanbygge",
som ju inte alls är något altanbygge utan ett "utbygge".
Beräknad invigning blir lagom till jul (jag har äntligen vågat fråga Tomas när han tror att det ska vara klart;))
Detta betyder alltså att det i år blir paketöppning med levande pianomusik (jo, ni har fattat det helt rätt; jag tar in pianot!!) i vår nya utbyggnad på julafton.
Mysigt!
Jag trodde i min enfald att Tomas stillat sitt byggbehov nu,
men icke! Han har redan nästa projekt på G.
Jag återkommer till detta längre fram;-)
Nu tar jag en liten paus och återkommer senare!

Här kommer bilderna:

Livet är...

..hela tiden, och det ska vi glädjas åt så ofta vi bara kan!

I morse hände något helt fantastiskt!
En liten pojke, Sebastian, räddades.
En händelse som har berört och engagerat många.

En skolklass var på utflykt till fjällen, ett riktigt äventyr
med övernattning i tält och fjällvandring.
När barnen skulle "räknas in" inför avfärd hem till Jokkmokk
upptäcktes att ett barn saknades och detta blev inledningen
på ett riktigt mardrömsdygn...
Tack vare oerhört proffsiga och massiva insatser från alla som var inblandade i sökandet efter Sebastian slutade dramat lyckligt.
Dessvärre räcker inte det för somliga, det ska ältas, ältas och ältas.
De letar efter en syndabock någon att skylla på, trycka ner, kasta skit på?!
Det letas efter sensationer och smaskiga detaljer, jag kan bara säga FY skäms.
De som var inblandade i Sebastians försvinnande har det väl nog jävligt som det är redan?!
Utmattade och nedtyngda av skuld och förebråelse, men samtidigt också glada och oerhört lättade av att det trots allt slutade väl.
Det som absolut inte får hända, har hänt och liknande saker kommer att hända igen, säkert!
Faktiskt; vi lever på chans!
Vad som helst kan inträffa, när som helst, säkert.
Vi ska bara vara glada att vi inte vet om det för vi vill ju LEVA livet, eller hur?!
Eller, som Abraham Lincoln lär ha sagt;
"And in the end, it's not the years in your life that count. It's the life in your years"

Nu är det kväll, sen kväll nästan natt.
Mina älskade pojkar ligger i sina sängar...eller våra..det kvittar var, och sover så sött så sött!
Jag älskar dem så otroligt mycket och jag är tacksam för varje minut jag får vara deras mamma.
De är livet, och jag hoppas att jag lyckas lära dem att ta vara på varje minut de kan för att just LEVA livet, hela livet.....

Natti, natt!
Stor kram till er alla som orkat läsa! Ikväll sänder jag extra många värmande stärkande kramar till min pappa, Lena, Lotta och de andra som gjort sitt allra bästa och yttersta under gårdagen och natten! Ni har gjort det makalöst bra, och ni har gjort ert absolut bästa!