torsdag 4 september 2008

Livet är...

..hela tiden, och det ska vi glädjas åt så ofta vi bara kan!

I morse hände något helt fantastiskt!
En liten pojke, Sebastian, räddades.
En händelse som har berört och engagerat många.

En skolklass var på utflykt till fjällen, ett riktigt äventyr
med övernattning i tält och fjällvandring.
När barnen skulle "räknas in" inför avfärd hem till Jokkmokk
upptäcktes att ett barn saknades och detta blev inledningen
på ett riktigt mardrömsdygn...
Tack vare oerhört proffsiga och massiva insatser från alla som var inblandade i sökandet efter Sebastian slutade dramat lyckligt.
Dessvärre räcker inte det för somliga, det ska ältas, ältas och ältas.
De letar efter en syndabock någon att skylla på, trycka ner, kasta skit på?!
Det letas efter sensationer och smaskiga detaljer, jag kan bara säga FY skäms.
De som var inblandade i Sebastians försvinnande har det väl nog jävligt som det är redan?!
Utmattade och nedtyngda av skuld och förebråelse, men samtidigt också glada och oerhört lättade av att det trots allt slutade väl.
Det som absolut inte får hända, har hänt och liknande saker kommer att hända igen, säkert!
Faktiskt; vi lever på chans!
Vad som helst kan inträffa, när som helst, säkert.
Vi ska bara vara glada att vi inte vet om det för vi vill ju LEVA livet, eller hur?!
Eller, som Abraham Lincoln lär ha sagt;
"And in the end, it's not the years in your life that count. It's the life in your years"

Nu är det kväll, sen kväll nästan natt.
Mina älskade pojkar ligger i sina sängar...eller våra..det kvittar var, och sover så sött så sött!
Jag älskar dem så otroligt mycket och jag är tacksam för varje minut jag får vara deras mamma.
De är livet, och jag hoppas att jag lyckas lära dem att ta vara på varje minut de kan för att just LEVA livet, hela livet.....

Natti, natt!
Stor kram till er alla som orkat läsa! Ikväll sänder jag extra många värmande stärkande kramar till min pappa, Lena, Lotta och de andra som gjort sitt allra bästa och yttersta under gårdagen och natten! Ni har gjort det makalöst bra, och ni har gjort ert absolut bästa!

1 kommentar:

Anonym sa...

Oj, oj ,oj vilka fina ord om livet Fia, tänk om du visste vad som skulle ske en månad senare...livet och döden väcker många tankar och funderingar...

/Ida