All I want is you

På YouTube finns nu en inspelning av den låt Pappa och Mimi framförde så oerhört fint på mitt och Tomas bröllop.
Två musikaliska begåvningar, de var verkligen ett enastående team...
Den glädje och stolthet jag kände när de spelade och sjöng går knappt med ord att beskriva.

Här kan ni lyssna:
http://www.youtube.com/watch?v=MUgLs795_i4


Kramar och pussar!

En fin gammal bild

Kram till dig Linda och tack för senast!;-)

En helt vanlig lördag (nästan ialla fall)

med luciatåg på Wästfeltsgatan, lunch på Smedjan och en hel del snöskottning.

Det är underbart med snö, verkligen vackert, det blir liksom så mysigt och ombonat när snön kommer och lägger sitt mjuka vita täcke över den frusna marken..

Jag och pojkarna skulle egentligen äta lunchbuffé på Församlingshemmet idag, men de planerna ändrades i samma stund som vi kom dit......

-Det lutar illa härinne, och jag tänker då inte äta den här maten, var det en liten ljushårig pojke som sa....

Den pojken var Simon och lillebror var förstås inte sen att hålla med...

Jag kapitulerade efter bara ett försök att få pojkarna att ändra sig, det kändes liksom inte värt besväret idag....

Så; det blev hamburgare med pommes istället (ve och fasa!)

Eftermiddagen har vi spenderat hemma.

Simon har spelat lite dator och Elias har "grejsat på" med lite utav varje.

Bland annat har han varit morfar......

-Mamma kom och titta morfar är här, kom mamma, kom och se ropade han när jag stod och lagade middag.

När jag kom stod han i dörröppningen och såg så nöjd ut.

Jag stod där som ett frågetecken..

-Ser du, här, här är ju morfar sa han och klappade på sitt bröst...

Då såg jag.....

Runt halsen hade han knutit ett pistolhölster från maskeradlådan

-Vad heter det nu igen mamma, ögonvaddåförnågot?

Jag behöver glasögon som morfar och en penna, som är morfars

så att jag kan sätta i, så som morfar har.

Morfar har varit borta, jag ÄR morfar, ser du? Nu har jag kommit tillbaks, jag har bara åkt bort till Thailand, men nu är jag här igen!

Tårarna trillade ner för mina kinder, och jag blev så varm inuti, så varm....

Helt enkelt underbart! Mitt älskade lilla barn, MINA älskade små pojkar...

Livet....

Nu är det sent och jag känner att orken har tagit slut.

Dags att krypa ner under täcket...

Imorgon ska jag försöka hinna lägga ut lite fler bilder...

Till dig som orkat läsa mitt inlägg; tack för att du tog dig tid....

Stor varm kram och godnatt!

Dags att uppdatera..

jag har sagt det förut och jag säger det igen;
tiden springer iväg!
Mycket har hänt sedan jag sist uppdaterade bloggen, och jag vet knappt var jag ska börja..

Två månader har gått sedan vi förlorade vår älskade pappa H-G,
månader fyllda av skratt, tårar, hopp, förtvivlan, glädje och en oerhörd saknad.
Livet går vidare, inte för att det måste göra det utan för att det ju faktiskt är det vi vill, och själva väljer att göra...fortsätta leva...
För var dag som vi får uppleva lär vi oss något nytt som förhoppningsvis gör oss en aning klokare.
I måndags hade vi (Talvatiskören) en helt magisk konsert med Py Bäckman.
Så otroligt vackert det var!
Pappa fanns med mig hela tiden och gav mig extra kraft och energi, det kändes fint.
Py är en fantastisk person, en oerhörd musikbegåvning.
Hennes texter är så vackra och så nära på något vis.
Kika gärna in på hennes hemsida, där en hel del av texterna finns
http://pybackman.se/index_start.html

Förra helgen var minst sagt fullspäckad med glöggfest på fredag (tack alla Ni som var med, för en mysig kväll) och ett helt sagolikt vackert bröllop på lördagen.
Bröllopet var verkligen lyckat och vi hade supertrevligt tillsammans med våra bordskamrater (vi kunde inte ha fått bättre sällskap till bordet;-))

Nu måste jag avsluta för idag, luciatåg på dagis väntar.....
Försöker skriva mer ikväll-

Pussar och kramar

Tisdag

SAKNAD
Så liten plats en människa tar på jorden
Mindre än ett träd i skogen
Så stort tomrum han lämnar efter sig
En hel värld kan inte fylla det
Så litet en människas hjärta är.
Inte större än en fågel.
Rymmer ändå hela världen
och tomma rymder
större än hela världen
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.

Skriven av Ingrid Arvidsson, Livstecken 1964

Mer än en vecka har gått nu, sedan min fina pappa dog...
Dagar av sorg och saknad, men också dagar av kärlek, omsorg, frid och närhet.
Tack alla ni som brytt er om, visat er omtanke, stöttat, kramat och bara funnits där,
så oerhört värdefulla ni är!

Jag har inte gett upp hoppet om livet, det finns där någonstans
och sakta men säkert börjar jag återvända.
Mina barn är min stora lycka i livet, och de lyser upp mina dagar, starkare än solen.
Elias pratar med himlen ibland, och ropar på morfar.
Han säger att om morfar är uppe i himlen är hans röst också där,
och om rösten är där kan ju himlen prata...
En sådan vacker tanke....och så självklar.
Simon funderar mest kring hur morfar dog och varför..
Vi pratar mycket. Han är så klok.
Jag är så tacksam för mina barn, och min underbare man som varit ett stort stöd i detta svåra ofattbara och orättvisa. Han finns där med mig i min sorg...trygg, varm och kärleksfull.
Han vet precis...

Min pappa var den finaste pappa man kunde önska, en pappa att vara stolt över, att beundra att älska och att lyssna på. Så klok och generös och så rättvis...
En pappa med oändlig kärlek och omtanke.
Han fanns alltid där.
Förra tisdagen var jag och Ida till pappas klassrum på Västra.
Det var så rörande och fint att se alla teckningar och brev barnen skrivit till honom, helande på något vis.
Då förstod jag hur mycket han betytt för sina barn i skolan,
och hur viktiga de varit för honom. Så mycket han gav dem..och så mycket han fick tillbaks.
Hg äger!
Du är kung Hg!

Tack pappa för allt du gett oss, du är för alltid vår hövding!

Sorg och saknad....

orkar inte skriva just nu.
Klicka på länken nedan för att se ett fint bildspel som en god vän till Pappa och Lena komponerat.

http://picasaweb.google.se/tommy.h.johansson/TillMinneAvHG?authkey=iZx49imXoYU#

Fina, vackra, kloka älskade pappa..

Det finns inte ord....JAG SAKNAR DIG SÅ.

Long time no seen!

Efter en välbehövlig(?)paus i bloggandet har nu skrivarlusten och inspirationen återfunnit sig.
Eller..., jag kan i alla fall förnimma en känsla av ett visst behov att förmedla mig offentligt igen;-)

Jag känner mig nöjd och väldigt tillfreds med livet just nu.
Allt liksom bara flyter på, med några mindre avbrott i flytet emellanåt vilket ju är precis som det ska vara i en vanlig normal familj som vår, antar jag;-)
Varje dag har något nytt, mer eller mindre oväntat, att erbjuda.
Vi har köpt en ny tvättmaskin (jag vet inte om jag ska kategorisera detta som mer eller mindre oväntat)
Efter år av flitigt skruvande i den gamla tvingades vi inse att den helt enkelt var slut, finito, kaputt!
Ingen rolig investering men, som vår lille solstråle Elias sa när ha fick se den nya;
-vad fin den är och vad tyst den låter mamma!
och så blir kläderna rena också...
Inget ont som inte bär något gott med sig;-)

Jag har slutat att snusa, eller gjort ett uppehåll i nikotinmissbruket som jag säger, för att inte bli alltför nedslagen om jag råkar trilla dit igen. So far so good!
Detta innebär att jag har ett angenämnt problem;
Vad gör jag med alla pengar jag sparar in?! (inte mindre än 111kr i veckan!)
Skulle kunna bli ett fint tillskott till vår semesterkassa kanske?
Det vill säga OM vi nu lyckas ta oss iväg någonstans innan pengarna ruttnat och presentkorten vi fick hos SN-resor passerat "bäst före-datum"...
Det ser mörkt ut på resfronten för vår del just nu. Hålen att fylla är många.
Volvon är trasig, pojkarnas rum behöver fixas till, köket ska tapetseras, och så har vi förstås vårt mega-projekt som ska färdigställas (projekt utbyggnad, ni vet?!) för att bara nämna en bråkdel.
Så, vi får se vad som blir, och vad som än blir, blir det säkert bra;-)

Simon är inne i en "bra period" i livet just nu. Klok, förståndig och oerhört kreativ.
Vissa morgnar har han fixat frukost när jag kliver upp, mysigt och ganska rörigt...
Det tar ett tag att städa upp efteråt, men det är helt klart värt det.
Mitt hjärta bokstavligen smälter när jag ser hans glädje och förnöjsamhet över vad han åstadkommit! Min underbara storpojke!
Efter veckor av mest bara bråk och gräl mellan bröderna-brothers verkar det nu som att pojkarna har landat och "hittat" varandra igen. Ibland ryker de ihop rejält förstås, men jag antar att det är så det är....Syskonkärlek kallas det visst?!
Elias är väldigt retig nu och testar gränser mest hela tiden, jobbigt men jag vet ju att det är övergående. Han är också inne i en tänkar-fas med massor av funderingar och underbara kommentarer. Hans fantasi och påhittighet är enorm!
Vad månde det blifva av den lille killen?!

Ooops, nu är det sent, nästan midnatt.
Dags att sova!
Tack för att just du tog dig tid att läsa mitt inlägg, vi hörs igen!

Ra tree sa was!

24 timmar på ett dygn är på tok för lite...

Det har blivit lite si och så med mitt bloggande den sista tiden. Kvällarna räcker liksom inte riktigt till just nu..Livet snurrar på och det händer saker hela tiden. Förra helgen var vi i Saskam och njöt av den friska höstluften, fiskade, klättrade i träd, paddlade kanot, spelade kort och eldade...HÄRLIGT!!

Lägger upp några bilder från våra mysiga höstdagar i Saskam och sedan masar jag mig till sängen.

Hyvää yötä!

Om du alltid säger "vi får se".....

händer det aldrig någonsin någonting.
Källa: Nalle Puh

- När du mamma säger "vi får se" när jag frågar om något som jag vill göra, eller om vi kan spela något spel, eller om jag får fara till någon kompis då vet jag att det blir inget, sa Simon till mig här om veckan.
Snacka om att träffa mitt i prick, för just så är det oftast.
Jag använder mig av "vi får se" när jag inte vill, har tid eller orkar förklara och diskutera ett "nej" , vilket min kloke son (vis av erfarenhet) förstått.
Från och med idag ska jag vara rak och tydlig och säga "nej inte just nu" istället...så blir jag en mycket bättre mamma eller hur?!:-)

Måndag

Helgen har passerat, som vanligt med rasande fart.
I fredags bjöd vi in oss själva på fredagsmys hos morfar & Lena och vi hade verkligen mysigt, med tacomiddag, levande ljus en trollande morfar och så Silverfang.
När vi skulle cykla hem på kvällen var det både mörkt och kallt, Elias öppnade ytterdörren, stängde den lika snabbt igen och utbrast;
-Det är ju kolamörkt ute mamma, titta själv får du se, du måste bära mig hem för jag vågar inte åka själv i cykelkärran!
Nog var det kolamörkt alltid, men som tur var erbjöd sig Simon att sitta med sin lillebror i kärran och då gick det bra. När vi kom hem och pojkarna lagt sig i sina sängar sa Simon att det här fredagsmyset var det bästa vi någonsin haft....


På lördag morgon tog vi med oss kusin Theodor och åkte till Koikul.
När vi är i stugan blir det inte många timmar inomhus, och pojkarna uppskattar verkligen att vara där. Tyvärr fick vi inte vara med och hämta någon älg denna gång eftersom jaktlyckan varit allt annat än god. Vi hade i alla fall en härlig dag i höstens tecken med lövkrattning, potatisplock och en sista skörd av jordgubbar. Tomas gjorde spjut och ärtrör till pojkarna som de sysselsatte sig med hela förmiddagen. När det blev kväll bäddade vi med madrasser på golvet och spelade vändtia tills klockan var nästan halv elva. Mysigt!
Det var inte riktigt lika mysigt morgonen därpå...
Kl 5.30 var det revelj, pojkarna vaknade en efter en och en kvart senare var det fullt pådrag i stugan! Simon tappade sin 5:e tand och de kreativa små liven hittade på en jätterolig lek; Zombie. En lek där en springer runt med armarna rakt ut och skriker, och försöker fånga de andra som också skriker..
Ingen lugn och skön morgon direkt, men pojkarna hade verkligen riktigt, riktigt roligt...


Nu börjar det bli sent och jag ska krypa ner under täcket för att få mina 8 timmars skönhetssömn;-) Imorgon väntar en ny dag med nya äventyr.....

Kram, kram!

Talvatisloppet

Igår var det springtävling vid Talvatis. Ett mycket bra initiativ av Jokkmokks Styrkelyftsklubb, som arrangerat det hela.
Omkring 40 barn stod vi startlinjen, förväntansfulla och taggade till tänderna.
På given signal sprang 40 barn iväg, gruset bokstavligen sprutade när startade. Jag hade mina farhågor kring hur Simon skulle reagera på att inte vinna (det var ju så många större barn med och tävlade också). Han är i allra högsta grad en "vinnarskalle", och har svårt att ta en förlust. Jag oroade mig helt i onödan. Både Simon och Elias sprang i mål med stora leenden på sina läppar, påhejade av mig, Morfar, Lena och de andra i publiken.
Simon berättar om loppet;
-Jag höll mig bakom Oskar hela tiden, och när vi närmade oss mål skulle jag lägga in turbon och kuta om...men den funkade inte riktigt...
Elias säger om sin insats;
-Jag sprang och sprang och jag blev lite trött, Nilsa sprang bakom mig och jag väntade på honom, sen gasade jag på före. Det var kul!

Både jag och pojkarna hade jätteroligt och jag hoppas att detta inte var sista gången något liknande arrangerades!
Stort tack till JSLK!!

Viviana och Edinsons bröllop

Jag och pojkarna har varit på bröllop i helgen. En trevlig tillställning, men inte alls så sydafrikansk som jag föreställt mig.

Ni undrar kanske vad jag väntat mig?! Lite mer puls...musik, dans, sång..fart och fläkt.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig egentligen...

Hur som hellst; de var ett mycket vackert ungt brudpar och vi bjöds på god mat och en fantastisk bröllopstårta.

Dagens inlägg blir inte längre än så här, så jag tackar för mig och önskar er en riktigt god natt!

Kram!