Long time no seen!

Efter en välbehövlig(?)paus i bloggandet har nu skrivarlusten och inspirationen återfunnit sig.
Eller..., jag kan i alla fall förnimma en känsla av ett visst behov att förmedla mig offentligt igen;-)

Jag känner mig nöjd och väldigt tillfreds med livet just nu.
Allt liksom bara flyter på, med några mindre avbrott i flytet emellanåt vilket ju är precis som det ska vara i en vanlig normal familj som vår, antar jag;-)
Varje dag har något nytt, mer eller mindre oväntat, att erbjuda.
Vi har köpt en ny tvättmaskin (jag vet inte om jag ska kategorisera detta som mer eller mindre oväntat)
Efter år av flitigt skruvande i den gamla tvingades vi inse att den helt enkelt var slut, finito, kaputt!
Ingen rolig investering men, som vår lille solstråle Elias sa när ha fick se den nya;
-vad fin den är och vad tyst den låter mamma!
och så blir kläderna rena också...
Inget ont som inte bär något gott med sig;-)

Jag har slutat att snusa, eller gjort ett uppehåll i nikotinmissbruket som jag säger, för att inte bli alltför nedslagen om jag råkar trilla dit igen. So far so good!
Detta innebär att jag har ett angenämnt problem;
Vad gör jag med alla pengar jag sparar in?! (inte mindre än 111kr i veckan!)
Skulle kunna bli ett fint tillskott till vår semesterkassa kanske?
Det vill säga OM vi nu lyckas ta oss iväg någonstans innan pengarna ruttnat och presentkorten vi fick hos SN-resor passerat "bäst före-datum"...
Det ser mörkt ut på resfronten för vår del just nu. Hålen att fylla är många.
Volvon är trasig, pojkarnas rum behöver fixas till, köket ska tapetseras, och så har vi förstås vårt mega-projekt som ska färdigställas (projekt utbyggnad, ni vet?!) för att bara nämna en bråkdel.
Så, vi får se vad som blir, och vad som än blir, blir det säkert bra;-)

Simon är inne i en "bra period" i livet just nu. Klok, förståndig och oerhört kreativ.
Vissa morgnar har han fixat frukost när jag kliver upp, mysigt och ganska rörigt...
Det tar ett tag att städa upp efteråt, men det är helt klart värt det.
Mitt hjärta bokstavligen smälter när jag ser hans glädje och förnöjsamhet över vad han åstadkommit! Min underbara storpojke!
Efter veckor av mest bara bråk och gräl mellan bröderna-brothers verkar det nu som att pojkarna har landat och "hittat" varandra igen. Ibland ryker de ihop rejält förstås, men jag antar att det är så det är....Syskonkärlek kallas det visst?!
Elias är väldigt retig nu och testar gränser mest hela tiden, jobbigt men jag vet ju att det är övergående. Han är också inne i en tänkar-fas med massor av funderingar och underbara kommentarer. Hans fantasi och påhittighet är enorm!
Vad månde det blifva av den lille killen?!

Ooops, nu är det sent, nästan midnatt.
Dags att sova!
Tack för att just du tog dig tid att läsa mitt inlägg, vi hörs igen!

Ra tree sa was!