Familjen Erikssons blog

Mer än en vecka har gått nu, sedan min fina pappa dog...
Dagar av sorg och saknad, men också dagar av kärlek, omsorg, frid och närhet.
Tack alla ni som brytt er om, visat er omtanke, stöttat, kramat och bara funnits där,
så oerhört värdefulla ni är!

Jag har inte gett upp hoppet om livet, det finns där någonstans
och sakta men säkert börjar jag återvända.
Mina barn är min stora lycka i livet, och de lyser upp mina dagar, starkare än solen.
Elias pratar med himlen ibland, och ropar på morfar.
Han säger att om morfar är uppe i himlen är hans röst också där,
och om rösten är där kan ju himlen prata...
En sådan vacker tanke....och så självklar.
Simon funderar mest kring hur morfar dog och varför..
Vi pratar mycket. Han är så klok.
Jag är så tacksam för mina barn, och min underbare man som varit ett stort stöd i detta svåra ofattbara och orättvisa. Han finns där med mig i min sorg...trygg, varm och kärleksfull.
Han vet precis...

Min pappa var den finaste pappa man kunde önska, en pappa att vara stolt över, att beundra att älska och att lyssna på. Så klok och generös och så rättvis...
En pappa med oändlig kärlek och omtanke.
Han fanns alltid där.
Förra tisdagen var jag och Ida till pappas klassrum på Västra.
Det var så rörande och fint att se alla teckningar och brev barnen skrivit till honom, helande på något vis.
Då förstod jag hur mycket han betytt för sina barn i skolan,
och hur viktiga de varit för honom. Så mycket han gav dem..och så mycket han fick tillbaks.
Hg äger!
Du är kung Hg!

Tack pappa för allt du gett oss, du är för alltid vår hövding!