Jag har liksom inte haft varken tid, lust eller ork att förmedla mig i detta forum.
Nu, i takt med att sommaren nalkas och naturen vaknar efter den långa vinterns dvala,
har också min skrivarlusta så smått börjat spira.
Efter en tung vinter drabbade oss döden ännu en gång,
som ett hårt överrumplande slag någonstans i mellangärdet
utan att vi hade möjlighet att värja oss.
Stig somnade in på Gällivare lasarett, förmodligen efter en mycket kraftig hjärnblödning..
Våran söta, gulliga, positva, roliga Stig...
Hur konstigt känns inte det?
...att han inte längre sitter där, i hörnet av den slitna skinnsoffan på Solgatan och läser DN med glasögonen på sned.
....att barnen inte längre måste gräla på honom för att han ännu en gång varit ute med den vinröda volvon och bucklat den ännu lite till...
...att han inte kommer till Wästfeltsgatan på middag mitt i sommaren iklädd sina svarta snowjogging skor, och så leendet..som nästan alltid fanns på hans läppar, och armarna rakt ut, välkomnande och värmande...
...att inte längre.......finns.
Jag minns honom och tänker på honom med ett stort leende på läpparna....
och jag är så tacksam över att ha fått känna honom.
"When you´re smiling, when you´re smiling, the whole world smiles with you..."
Om den andra sidan finns, är pappa och Stig tillsammans där nu...Spelar jass och röker pipa, skrävlar, fiskar och gör knivar...
Vi saknar er!!!!
//Fia
3 kommentarer:
Är säker på att det är en massa jazzspelande, fiske och skrävlande någonstans där på andra sidan, syd att man inte kan få hälsa på.
Kram syster
Fia du är en sån duktig skribent, du berör!
Tänker på dig!
Kram Anna Köhler
Jag är säker på att den där andra sidan finns!"Somewere over the rainbow"!
Vad jag blev glad när jag såg att det fanns lite nytt att läsa om er där uppe i Jokkmokk. Även om det var både sorg o glädje i texten. Men "sånt är livet"...Sorgen o glädjen vandrar tillsammans. Tur att glädjen o ljuset för oss framåt.
Ha de gott//Kusin Eva
Skicka en kommentar