After wedding depression....

Dagarna efter vårt sagolika (nästan ofattbart underbara och roliga) bröllop kände jag mig helt tom, deppig, omotiverad och ville bara gråta kunde inte alls förstå var den känslan kom ifrån; vi som haft så trevligt, och ALLT som bara blev så lyckat.
Det perfekta bröllopet!
Min nyblivne make Tomas var inte heller till någon större hjälp eftersom han var precis lika illa däran..
Svaret och diagnosen på min dystra sinnesstämning kom när jag och barnen åkt ut till Saskam för en rekreationsdag med Pappa, Lena och Hannes. Moster Karin vis av erfarenhet visste precis vad jag drabbats av; nämligen "after wedding depression". Äntligen någon som förstod!! Min räddande ängel! TACK Karin!!

Nu en dryg vecka efter dagen D börjar livet återvända och vi kan börja glädjas åt detta fantastiska minne.
Frågan är bara; hur återgäldar man alla som varit med och skapat detta minne, och hur ska vi någonsin kunna få alla människor vi har runtomkring oss att förstå hur mycket vi uppskattar dem och det de gjort för oss??
Jag är så oerhört glad över att jag/vi har så fantastiskt fina vänner och jag är mycket stolt över min familj!

Ett tips till alla er som lever i synd;-)
Gift er!!
Visst; jag har förbannat mig själv många gånger innan bröllopet, kallat mig själv för både idiot och galning. Varit tidsoptimist och blivit kallad "bridezilla" (av min älskade lillebror Hugo). Veckorna innan bröllopet blev det inte många timmars sömn per natt. Inte bara för mig utan också för flera andra inblandade;-)
Men; det var och är värt det alla gånger!
Och det är sant, utan all hjälp och allt stöd vi fått både före, under och efter bröllopet hade vi inte fått vårt drömbröllop! Och så hade vi till och med tur med vädret...



auf Wiederhören Freunde!